When the days are cold
Shalom vänner. Gissa vart jag befinner mig i skrivande stund? Japp, är som vanligt på gymmet och köttar sönder!!!! Nej, precis, i min sten. Har inte skrivit på nästan två veckor och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Nej, livet har inte kommit i vägen. Har inte så mycket till liv för tillfället. Menmen. Den senaste tiden har jag jobbat och umgåtts en del med mina vänner som förövrigt har hittat boende! Så jävla grymt! Så nu blir dom också kvar här med mig och porris. Förra veckan blev det en del utgångar och det får jag betala priset för denna vecka. Har nog aldrig varit så här utfattig någonsin. Fick betala min lilla matkasse med tjugo/tio pence:are. Låtsades inte om min uppenbara brist på kapital utan anspelade mer på det faktum att jag ville göra av med mina småmynt. Fan kassörskan behöver väl inte veta hur illa ställt min ekonomiska situation är. Aja... Så värt det, hade riktigt roligt förra veckan iaf! Och det kostar ju att ligga på topp som vi alla vet. Iaf jag, kan ju inte annat än att leva livet som Herren på täppan. Sååå... Slut på skryt om pengar osv. Jag och porris tog även en efterlängtad tripp förbi den svenska butiken vid Baker Street. Det var så otroligt härligt! Allt där inne var liksom saker man längtar efter hemifrån (Marabou, lakrits samt lantchips). Sjukt mysigt! Annan sak av importans är att det idag är ynka 17 dagar tills min älskade Mattias flyttar in med mig och porrlina! Längtar så mycket att mina fötter nästan slutar lukta fotsvett (om det nu ens är fysiskt möjligt vilket jag tvivlar starkt på). Och i helgen får vi finbesök av Niki! Ska bli riktigt roligt! Sen på söndag är det personalfest på jobbet vilket nog kommer bli väldigt roligt hoppas jag! Men det är väl det hela. Har inte så mycket annat att dela med mig av. Nu ska jag och porris ta upp vårt greys maraton. Börjar fem imorgon så det sitter riktigt bra med en sovmorgon, mindre kul med nattbuss hem dock... Menmen i will survive.
En annan notering jag gjort sen jag flyttade hit är att det regnar fan mer än jag föreställt mig. Oruttigt drag av mig att endast ta med en tröja med luva på. Och eftersom jag är genetiskt gynnad med ett blobbhead så täcker denna luva knappt min nacke. Livet. Men till poängen. Nu har jag i typ tre veckor och konstaterat att det aldrig slutar regna (vilket är sanningen) sen när jag kikar ut genom fönster idag innan jag ska iväg till jobbet ser jag till min stora förvåning att solen skiner?! Herrejesus tänker jag då och slänger på mig bikinin (nej.) men jag drar slutsatsen att jag inte behöver skyla mig själv. Dumt gjort. När jag då gladeligen tar första steget utanför dörren och solen träffar mig med sina strålar känner jag plötsligt hur mitt ansikte börjar rinna ner i min tröja. Jajjemän. Det regnade. Igen. Påriktigt känner jag då. Hur i hela jävla friden kan det fortfarande regna trotts att det inte finns ett endaste litet fismoln på himlen?! Gud ler mot mig. Går ständigt i hans ljus. Nej nu ska bitterbritta (bitter brottarbritta) hämta lite vatten och börja kolla på greys. Puss&kram.
Och ja. Jag var tvungen att fota allt jag ville äta. Döm i tystnad tack.
Free your mind and join us
Tjabatjenis. Är hemkommen från jobbet nuuuuu. Jobbade 11-5 även kallat mitt favoritpass. Slipper stänga och städa hela världen, så inte mig emot. Speciellt inte idag av alla dagar för idag anländer nämligen mina underbar vänner Fellbaj, Elsipälsi och Klaww. Helt otroligt underbart. Är så tacksam över att dom kom endast en ynka vecka efter jag kom tillbaka då min lust för levnad de senaste dagarna har varit rätt bristande och ganska så oexiserande. Så dem kunde inte komma mer lägligt! Dock inte lika passande att Linus blev inkalla för akut garderobssittning från fem till stängning... Men hon får möta upp oss sen. Jag har iaf planerat att vi ska gå ut och fira deras ankomst och jag hoppas mina vänner är lika taggade som jag på denna plan. Det får dom lov att vara för jag är ju för fasen ledig imorgon! Det är ju en given utgång som det låter i mina öron.
Just nu ligger jag som alltid nerbäddad i min sten. Tänkte väl dra på nått smink eller dylikt innan jag ska rulla (bokstavligen) till les tubo för att möta upp svennebananerna. KAN INTE FÖRSTÅ DET! Äntligen är mitt umgänge större än en finne i röven. Prisa gud! På tal om ingenting av värde alls så jobbar världens mysigaste människa på mitt jobb, nämligen kocken. Han är helt underbar! Idag fck jag värdlens största tallrik mat med både sallad, macka och pommes. Salladen gjorde han för att han visste att jag älskar den desutom fick jag med massa oliver för han vet att jag tycker om det hehe... Asså han är sååå fin! Blev vädigt glad, Ja, mat gör mig glad det vet vi alla, men att han även tog sig tiden att gör det för min skull. Värmde mig lite extra om hjärtat. Så jag fick lov att ta med mig massa mat hem så då var min middag kirrad. Väldigt skönt! Så nu vet ni det. Nu ska jag fixa mitt nylle, sen ska jag börja röra mig!! GULD! Jag har vänner här! Obetalbart.
Just nu ligger jag som alltid nerbäddad i min sten. Tänkte väl dra på nått smink eller dylikt innan jag ska rulla (bokstavligen) till les tubo för att möta upp svennebananerna. KAN INTE FÖRSTÅ DET! Äntligen är mitt umgänge större än en finne i röven. Prisa gud! På tal om ingenting av värde alls så jobbar världens mysigaste människa på mitt jobb, nämligen kocken. Han är helt underbar! Idag fck jag värdlens största tallrik mat med både sallad, macka och pommes. Salladen gjorde han för att han visste att jag älskar den desutom fick jag med massa oliver för han vet att jag tycker om det hehe... Asså han är sååå fin! Blev vädigt glad, Ja, mat gör mig glad det vet vi alla, men att han även tog sig tiden att gör det för min skull. Värmde mig lite extra om hjärtat. Så jag fick lov att ta med mig massa mat hem så då var min middag kirrad. Väldigt skönt! Så nu vet ni det. Nu ska jag fixa mitt nylle, sen ska jag börja röra mig!! GULD! Jag har vänner här! Obetalbart.
Run this town (not)
Tjenispenis. Ligger för ovanlighetens skull i min sten i Europas metropol. Jag känner verkligen att jag tar väl vara på min tid här borta. Det är ju nu man är ung och ska leva livet liksom! Det är nu jag är inne i mitt än så länge största äventyr! Så jag väljer därför att spendera denna galna fredag nerbäddad som en makrill i min stensäng. Som sagt, man lever bara en gång! Lev varje dag sol det vore den sista osv. Ibland behöver jag typ ta ett kliv bak och beundras över vad jag åstadkommit. Vilket sprudlande energiknippe som inte låter en enda upplevelse gå förlorad. Aja, nog om mig och min galna fredags kväll.
Porrlina (tänkte skriva lina men då hade ingen fattat vem det var jag refererade till) ligger självklart vid min sida. Även hon är lika ivrig att leva livet till max. Skönt med någon som har samma värderingar så vi slipper ta itu med någon slags kulturkrock. Pjuuuh! Sen jag återvände till landet där min sociala umgängeskrets är lika stor som en amöba har jag hunnit med två arbetspass och en hel del greys (tv serien, inte en humanbeing tyvärr). Ungefär så spännande har min tillvaro varit. Det var dock mysigt att träffa dom på jobbet igen! Denna tid på året är dessvärre extremt död så vi har väl max en gäst i halvåret känns det som. Men vad ska man göra.. Är iaf ledig i helgen vilket är skönt. Tänkte säga sovmorgon men så kom jag på att våran homoerectus till landlord kommer och hämtar hyran imorgon. Och med min statistiska tur kommer väl han inspringades vid tolv. Helgad vare Jesus. Jag och min livspartner porris tänkte iaf gå på bio imorgon för att förgylla tillvaron lite. Och ja, vi är fortfarande kära. Vi diskuterade faktiskt idag hur mycket enklare våra liv hade varit om vi hade haft sånna känslor dör varandra. Men vi kom snabbt fram till att denna idé börjar bli för väl diskuterad för att spinna vidare på. Let's just pray att porrlina står emot min hypnotiska charm, inte många som gör men vi kan ju hoppas. På måndag kommer iaf våra fina vänner och joinar oss här i London vilket ska bli helt underbart. Så kanske jag och porrlina kan lägga ner vår snart obehagliga romans. Nu blir det mer greys, tv-serien. Sho.
I see fire
Jahaja.. Sista timmarna i Sverige nu då.. Känns lite vemodigt faktiskt, alltid lika jobbigt att säga hejdå. Arlanda kommer ge mig många tårfyllda farväl under min livstid tror jag.
Nyår var helt okej, är ju rätt antiklimax med hela nyårsgrejen. Alla ska ha så sjukt jävla roligt och det ska bli den bästa kvällen eveeerrr i våra liv!!! Så suger det alltid dase och det slutar med att man önskat att man stannade hemma istället. Men vi åkte in till skinnis och kolla fyverkerier, asfint med utsikt över hela Stockholm. Så gav vi varandra nyårspussar innan vi vände om och gick ner till Hornsgatan där vi satt och frös och tog en korv på grillen. Så det mina vänner var mitt nyår. Inget märkvärdigt men härligt att få vara med mina fina vänner! Sov hos Elvira och åkte hem imorse för att fira syster eftersom hon fyller sju år imorgon! Helt stört vad fort åren går, känns som hon var två år för tre sekunder sen. Kalaset var mysigt och skönt att få kramas med familjen lite extra innan jag åker tillbaka.
Känna som tidigare nämnt rätt vemodigt att åka tillbaka... Sitter med en konstant känsla av att jag vilken sekund som helst ska börja böla. Suger att säga hejdå.. Men samtidigt så kommer ju alla mina underbara vänner till London väldigt snart så det känns helt fantastiskt! Sen får jag ju krama om min fina lina ikväll när jag kommer hem och det är inte helt fel. Saknar henne väldigt mycket trotts att det var två dagar sen vi sågs.. Ja, jag och lina är deeply in love. Hon gör mig knäsvag och vi kommer med rätt stor säkerhet gifta oss innan årets slut.
Det jag nu kan konstatera av året som gått är att det varit ett av mina bästa år i livet. Jag har tagit studenten, flyttat hemifrån, skrattat så jag gråtit och fått vara med världens bästa vänner man någonsin kunnat be om. Jag kan utöver detta dra en slutsats kring att jag bör avsäga mig titeln som medmänniska helt och hållet efter att ha nästan tappat en barnvagn i min hjältemodiga insats att alkoholpåverkad hjälpa en stackars pappa ner med sin barnvagn. Samt ge upp min plats för en gravid och elak kvinna som ignorerade min gest och lät mig ligga förudmjukad på tunnelbanegolvet. Jag väljer därför att ge upp i min kamp som sympatisk medmänniska och överlåter detta till någon annan som accepteras av allmänheten. Nej nu ska jag på skitklådan och sen åka till Arlanda. Kommer inte gråta alls tror jag. Inte alls. Psykiskt labila Sanna flyger själv för första gången, detta kan bli spännande vänner... Återkommer. Tja.
