I do it for the love

Jag kommer gå under snart. Jag ska gå hemifrån om fyra timmar och dataJÄVELN vägrar samarbeta. Vad i hela helvete ska jag göra i fyra timmar?! Kolla instagram? I fyra långa timmar. Aldrig. Åh jag börjar gråta. Fittdator. 

Ajaaaaaa... Förutom att min dator tar upp all min lediga tid så har denna vecka gått oväntat fort måste jag säga. Idag jobbar jag stängning och sen är jag ledig från till onsdag. Guldvärt. För på söndag kommer hela familjen hit till London och hälsar på! Ska bli så himla underbart! Har inte träffat dom på typ tre månader. Har aldrig varit ifrån dom så här länge förut. Så himla lycklig över att få se dom snart. Dom stannar till onsdag så vi ska väl turista runt lite. Önskar jag kunde "visa" dom London meeeen i och med att det enda jag sett sen jag kom hit är jobbet och vårt rum så kan vi väl beta av "mitt" London på typ en fjärdedels dag. I will take their breathe away. Helt klart. Och imorgon ska jag och frugan till Ikea. Får se ifall fler från ligan ansluter beroende på hur dom jobbar. 

Annat skoj jag har att se fram emot är att jag åker hem en snabbis över påskhelgen! Ska bli skitkul! Det jag längtar mest till är som alltid maten. Asså lagad mat... Frukost.. Svenskt bryggkaffe. Dör. Sen längtar jag självfallet efter mina vänner! Är dock bara i Sverige i knappt fyra dagar så jag vet inte hur jag ska lyckas med allt jag vill hinna med. Men det ordnar sig nog! Grymt skönt att få komma hem ett tag iaf. London livet ain't all that va. Även om man absolut får den känslan när man läser om hur mycket jag älskar livet här borta. Inte. Dra mig baklänges och släpa mig bakom en bil på motorvägen. Jag tror minsann datorn fått liv i sig. Vågar inte säga för mycket för då tokdör den väl på stört. Nej nu ska jag tjilla lite innan jobbet. Så får vi se om jag slänger in nått tecken på liv nu i helgen. Annars lär jag väl skriva om hur självmordsbenägen jag är när mina föräldrar åker hem. Usch. Aja. Tjosantrosan. 




The sun is shining

Tja. Spenderar som vanlig kvällen åt att försöka få liv i min dataJÄVEL. Jag tror påriktigt att Gud satte denna på jorden för att förpesta min tillvaro. Jag kan inte ens kalla denna "dator" för teknik. I så fall är detta en SKAM för teknikens så kallade framgång. Mord. Det är inte mycket som får upp min puls så mycket som denna skrothög (ett av dom finare orden jag använt när jag refererar till min "dator"). Aja detta verkar fortgå utan någon som helst framgång. Det enda jag kommer få ut av denna kväll är ett blödande magsår. 

Idag har jag haft en svinbra dag! Började med ett mindre kul morgon då tvätten vägrade bli klar. Har dock mig själv att skylla då jag missuppfattat vilken inställning som är 30 minuters snabbtvätt. Det tog istället en timme innan tvättjäveln var klar. Efter det åkte jag och sambon in till stan och satte oss i en park med lite fika. Årets första parkhäng, i sommarvärme! Påriktigt så tror jag nu mer än någonsin på den globala uppvärmningen, snart förflyttar sig väl tropiska djur hit. Okej nej, men ärligt så har vädret denna vecka varit helt underbart. Älskar't. Elvira var dock tvungen att jobba idag så jag satt kvar ett tag i parken innan frugan anslöt och vi mötte upp Elsa, klawwe och Signe. Vi (dom) åt brunch på ett ställe i närheten av Tottenham. Elsa blev kär, därefter tog vi oss vidare till covent garden och hängde där innan vi gick skilda vägar för att åka hem. Lyckades skrapa ihop några mynt för att köpa cigg. Överväger att börja sälja mig för att jag är så pinsamt fattig jämt (dessutom sjukt bra på att hålla i pengar när jag väl har dom). Nu värkar det vara liv i datorn hör och häpna. Nu blire mat, ska nog koka pasta eller nått så jag inte svälter ihjäl (det kommer ju hända). Imorgon blir det jobb igen. V-ä-g-r-a-r. Absolut vägrar. Jaja, nu, film. Tja. 




Wake me up

Hej vänner. Just nu befinner jag mig i min sten och suger in min ledighet i varenda por. Dör av bakfylla också, mindre skönt. Om någon v mina bekanta/vänner sett mig igår på nattbussen hade jag behövt byta land. Satt med mobilen tryckt centimeter långt in i örat för att jag glömt mina hörlurar så mobilen smällde i rutan varje hån bussen rörde sig (och när den stod stilla). Jag höll dessutom på att knoppa in ett flertal gånger samtidigt som jag försökte mig på konsten att lyssna på musik. Blir nästan tårögd av att tänka på hur mogen jag blivit här. Snacka om att ta vuxenlivet på allvar. Bevismaterial nr 1: Har haft samma lakan i tre månader och fortfarande inte lyckats ta mig i kragen och tvätta mina tidigare lakan. Bevismaterial nr 2: borde gå och handla men är för bakfull för att ens vicka på tårna. Sen finna det massa andra saker jg kan berätta med jag är för trött i fingrarna. 

Denna vecka hade vi fin besök av självaste Fröken Söderqvist. Hann typ träffa henne i sammanlagt två timmar då jag var tvungen att jobba varenda jävla dag hon var här. Typiskt. Men det hanns med en hel del trotts detta! En utgång, häng i camden (min nya favvo del i London även fast det enda jag gjorde var att sitta på en bänk framför ett crêpe -stånd och stirra mig bild på stackaren som jobbade där. Sen har vi även njutit av solen och värmen på en uteservering i covent garden. Så en riktigt härlig vecka har jag haft trotts jobb som förpestat min existens. Och igår åkte jag och sambon till Tower Hill och kikade på Tower of London och Tower bridge. Riktiga turister! Sen satte vi oss i eftermiddagssolen och tog en bärka innan vi åkte hem och fixade lite innan vi drog ut! 

Nu är det en vecka kvar tills familjen kommer hit och hälsar på! Längtar så jag blir ännu blekare än vad jag är. Ska bli så underbart att få träffa och krama dom igen. Nu ska jag kolla lite film innan jag går och handlar (vägrar). Sen vänta på att Elvira kommer hem. Hörs och störs! 










Elvira blåtira






Feminist javisst

Hej och hallå från England. Jag kan typ inte kalla detta för vattenland längre då vädret motbevisat mig och välsingnat oss med strålande sol och sommarvärme. Helt sjukt underbart. Tänk vad lite D-vitamin kan göra. 

Jaja. Vad har då hänt sen jag senast skrev? Jo jag har tydligen fått mig en alldeles egen livvakt. Denna livvakt är nämligen Elvira, civilcouragets egen vardagshjälte. Just när jag inte tror att denna människa har fler äss i sin ärm så överraskar hon mig än en gång. Jag ska nu försöka mig på att berätta om hennes handling i text. Det hela började igår när jag, fellbaj och klawwe tog en middag på Elsas jobb. Väl där bestämde vi oss för en utgång. Felicia kunde dock inte följa med då hon skulle jobba tidigt idag... Vi möter upp Elvira och rör oss in mot staden där vi sedan vandrar mot vårt, tyvärr, andra hem. Efter vårt besök på klubben (ignorera hur löjligt det där lät) så börjar jag och Elvira att vandra mot bussen. Då känner jag en främlings händer på min kropp och backar undan och vet honom att lägga av. Hans spontana reaktion till detta är att han har getts rätten att stå och skrika hora (och massa andra vackra namn för kvinnor man ogillar). Väl på detta Elvira blir helt tokig och går raskt tillbaka till denna "man" och frågar honom vad som gett honom rätten att säga så. Han finner inget motargument utan fortsätter i samma anda. Elvira blir helt utom sig och slänger en loska i hans äckliga ansikte. Det detta skämt till existens då gör är att slå henne så hon flyger in i väggen bakom för att sedan lägga benen på ryggen och fly fältet. Tror aldrig jag har sett något liknande. Helt jävla sinnessjukt. Ironiskt nog skedde detta på kvinnodagen, så denna incident kan ju sammanfatta med att jävlar vad långt vissa människor har kommit. Jävla idioter det finns. Fittor. 

Elvira lever och mår bra. Ett fett blåmärke och en svullen kind. Vi polisanmälde idag så imorgon kommer dom hit och tar vittnesmål typ. Idag ska vi som alltid isolera oss med chips & cola. Ja, dieten går utmärkt, tackar som frågar. Nu ska jag ligga och beundra my knight in shining armor. Ses bäjbs. 

Fyra månader senare

Tjakalaka. Ligger i vanlig ordning nerbäddad i stenen. Jobbar stängning ikväll tjiho. Rätt värt med sovmorgon dock, rätt ovärt med nattbuss. Men that is the life va. Jobbet för tillfället går åt pipsvängen då allt jag rör vid förstörs och allt jag gör blir fel. Men annars rullar det väl på här borta. 

Igår blev det en liten utgång till först shoreditch där det inte fanns en levande själ ute. Då bestämde vi oss för att ta en cabbe till vårt andra hem zoo bar. Ska fan bara gå dit bär jag ska ut. Har alltid så jävla roligt när jag är där. Vissa gånger för kul men det kan inte hjälpas. Blev iaf en lyckad utgång måste jag nog säga. Mindre lyckat att jobba idag. Dör hellre. Aja två dagar kvar sen lite ledighet. Nu är det förövrigt 17 dagar kvar tills jag får gosa med familjen. Nu ska väl jag försöka sminka bort bakfyllan och förhoppningsvis hinna med en bb innan jag drar. Har fan varit förstoppad i två dygn nu och ikväll måste jag ha på mig min fitthorklänning som sitter tajtare än skinnet på en korv. Aa det är min daily rota. Tjenis. 





Du håller ihop mig



Jag visste inte att det var möjligt att sakna någon så mycket som jag saknar dig just nu. Det gör ont i hela kroppen. Snart arton dagar kvar tills jag får pussa och krama på dig. Älskade du. 

Ten feet tall

Hallå i hålet! Ser man på, två uppdateringar i rad. Vad har hänt mån tro? Jo, datorn har tyvärr gått och blivit utbränd så jag har gett mitt medgivande till sjukskrivning. Får se när den känner för att bli sig själv igen. Troligen inte den närmsta tiden. Detta nederlag har resulterat i en aktiv dag måste jag säga. Jag och Ylva lämnade vårt deprimerande hem och tog oss in till covent garden där vi käkade lunch och tog en kaffe. Efter det promenerade vi i solen (?!) till Westminster. Så efterlängtat med ledighet och framförallt D-vitamin. Hela min sinnesstämning har totalvänt! Mår som en gud. Efter den härliga promenaden vände jag för att återigen placera mig i min sten. Har till och med öppnat fönster och dragit undan våra mögel till gardiner. Herregud, vad har tagit åt mig? Jag välkomnar livet utanför rummet. Kanske är för det bästa. Har kommit till insikt med att det blir lite deprimerande att leva mitt liv i isolation. Så mitt sängimperium får vänta tills jag går i pension eller nått (tills daton kommer tillbaka från sin sjukledighet). Nu är väl planen att få tag i min moder och fistajma och vänta med iver tills Elvira hör av sig. Får väl läsa en bok eller nått... Våga vägra lämna dagens teknik. Till nästa gång, ha det fint vänner. 



Nu har vi vår här i te-landet. Hoppas ni har massor med snö! (Ni vet att ni älskar mig). 

Helgen är kommen

Hej. Ja, jag lever och detta är ett överraskande faktum även för mig gott folk. Jag har överlevt min första jobbvecka på nya jobbet. Nu tänker ni säkert "oj vilken dramaqueen". Med all rätt. Det är jag emellanåt (alltid). Men prova på att jobba fem kvällsskift. Pfft, plätt lätt tänker nog många av er nu (fem läsare). Prova göra detta i KLÄNNING. För er som känner mig, det vill säga alla mina trogna läsare då ni alla är mina vänner. Våga vägra kändisskap och dess klyftor mellan dröm och verklighet den skapar. Iaf, jag avskyr klänning men finns det nått jag avskyr mer så är det fanemej ballerinakukfittskor. Vad måste Sanna ha för skor på jobbet? Jodå, ballerinaskor. Visst mina fötter har luktat nått så förfärligt att det ger mig rysningar bara av tanken men nu... Nu ser det ut som jag har två uppblåsta kirurghandskar istället för fötter. Typ en kotutte fast med fem spenar istället för fyra. 

Nu är iaf denna veckas jobb äntligen över och herregud vad slut jag är förtillfället. Hela kroppen känns lelös och mitt huvud lika så. Om någon skulle få för sig att sätta en pistol mot mitt huvud och hota med avfyrning ifall jag inte svarade rätt på frågan vad tre gånger sex blir så hade jag med största sannolikhet inte skrivit detta inlägg. Men nu är det ingen som fått för sig att göra detta så här ligger jag och skriver just nu. Vilken tur man har ibland va? Det har iaf gått helt okej för att vara första veckan. Drabbades lite lätt av panik när min maneger bad mig öppna champange vid ett bord som kryllade av män i kostym. Därefter tvingades jag hälla i skiten i deras glasjävlar också. Vem hällde champange över hela bordet? Guilty! Det var självklart jag. Efterföljden av den misären var ett dånande skratt från männen i kostym och en körsbärsröd Sanna. Men på det stora hela har det gått rätt okej. 

Just nu ligger jag som en sten i min sten och försöker få liv i min dator. Överväger att ge den en en omgång hjärt- och lungräddning snart. Har lyckats fixa ett härligt virus på den misstänker jag. Men det blir skoj, aldrig mer film eller serier någonsin. Jippie. Blir väl illa tvungen att göra något åt min så kallade fritid nu tyvärr.. Tänk vad hemskt att behöva göra saker? Typ som att se och upptäcka London? Kan ni tänka er... Aja hoppas på att Elvira kommer snart, men vi får la se va eftersom hon är och myser med sin mämi. Imorgon ska jag iaf lunchdejta med (vi alla vet att det ord som följer nu kommer vara pojkvän) Ylva (ljudet av en chockerad publik). Ja, jag tror mitt liv är en sitcom. Hade inte förvånat mig iofs då jag ibland kan känna mig som ett skämt. Med betoning på "ibland". Sen på kvällen blir det middag med Elvis och hennes mamms! Trevli dag med andra ord! Nej gott folk nu tror jag fan inte mina ögon men det verkar som det är liv i datajäveln, hör och häpna. Nu avrundar vi detta svammel. Tjosan! 




RSS 2.0