Helgen är kommen

Hej. Ja, jag lever och detta är ett överraskande faktum även för mig gott folk. Jag har överlevt min första jobbvecka på nya jobbet. Nu tänker ni säkert "oj vilken dramaqueen". Med all rätt. Det är jag emellanåt (alltid). Men prova på att jobba fem kvällsskift. Pfft, plätt lätt tänker nog många av er nu (fem läsare). Prova göra detta i KLÄNNING. För er som känner mig, det vill säga alla mina trogna läsare då ni alla är mina vänner. Våga vägra kändisskap och dess klyftor mellan dröm och verklighet den skapar. Iaf, jag avskyr klänning men finns det nått jag avskyr mer så är det fanemej ballerinakukfittskor. Vad måste Sanna ha för skor på jobbet? Jodå, ballerinaskor. Visst mina fötter har luktat nått så förfärligt att det ger mig rysningar bara av tanken men nu... Nu ser det ut som jag har två uppblåsta kirurghandskar istället för fötter. Typ en kotutte fast med fem spenar istället för fyra. 

Nu är iaf denna veckas jobb äntligen över och herregud vad slut jag är förtillfället. Hela kroppen känns lelös och mitt huvud lika så. Om någon skulle få för sig att sätta en pistol mot mitt huvud och hota med avfyrning ifall jag inte svarade rätt på frågan vad tre gånger sex blir så hade jag med största sannolikhet inte skrivit detta inlägg. Men nu är det ingen som fått för sig att göra detta så här ligger jag och skriver just nu. Vilken tur man har ibland va? Det har iaf gått helt okej för att vara första veckan. Drabbades lite lätt av panik när min maneger bad mig öppna champange vid ett bord som kryllade av män i kostym. Därefter tvingades jag hälla i skiten i deras glasjävlar också. Vem hällde champange över hela bordet? Guilty! Det var självklart jag. Efterföljden av den misären var ett dånande skratt från männen i kostym och en körsbärsröd Sanna. Men på det stora hela har det gått rätt okej. 

Just nu ligger jag som en sten i min sten och försöker få liv i min dator. Överväger att ge den en en omgång hjärt- och lungräddning snart. Har lyckats fixa ett härligt virus på den misstänker jag. Men det blir skoj, aldrig mer film eller serier någonsin. Jippie. Blir väl illa tvungen att göra något åt min så kallade fritid nu tyvärr.. Tänk vad hemskt att behöva göra saker? Typ som att se och upptäcka London? Kan ni tänka er... Aja hoppas på att Elvira kommer snart, men vi får la se va eftersom hon är och myser med sin mämi. Imorgon ska jag iaf lunchdejta med (vi alla vet att det ord som följer nu kommer vara pojkvän) Ylva (ljudet av en chockerad publik). Ja, jag tror mitt liv är en sitcom. Hade inte förvånat mig iofs då jag ibland kan känna mig som ett skämt. Med betoning på "ibland". Sen på kvällen blir det middag med Elvis och hennes mamms! Trevli dag med andra ord! Nej gott folk nu tror jag fan inte mina ögon men det verkar som det är liv i datajäveln, hör och häpna. Nu avrundar vi detta svammel. Tjosan! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0