sunar

Hej bromigos. Degar i soffan (förvånansvärt). Har inte bloggat på ett tag detta pga världens finaste Berlin resa och efter det har jag genomgått en svår tid av separationsångest över att ha behövt slitas från världens bästa stad med världens bäst människor. Kunde inte ha varit bättre än vad det var. Och väl hemma så påminner allt om Berlin. Wää. Jag skulle hugga av varenda lem på min kropp för att få återuppleva allt igen eller bara få åka tillbaka.

Åh gud.. Det enda jag vill är att strosa på gatorna i waschauer med mina fina. Gå förbi matstället som hade öppet dygnet runt och köpa äcklig mojito och tjocka likörer. Eller köpa tio liter öl i deras pressbyrå utan att ens få dömande blickar. Äta schnitzel på matstället med underbar personal. Ligga på vårt hotellrum och skratta tills jag gråter och får kramp i magen. Åka taxi överallt med översociala chaufförer. Ta kort på sevärdheter genom fönstret på taxin när vi sitter i bilkö. Få ut och käka och sen sätta oss på irländaren. Hänga med danskarna och garva åt veteranen. Åh jag får ont i hjärtat. Ajaj.

Nu ska jag äta sen sova och dö. Tjosan.