Bittert inlägg från bitterbritta

Tänkte uppdatera om läget här borta i landet med evigt regn. Får bli ett snabbt inlägg för nu kände jag hur B-nödig jag var. Jaaaaa... Har sagt upp mig från jobbet nu. Känns rätt bra, har inte trivts så bra senaste månaden så nu fick det vara nog. Kommer sakna mina bönor dock. Nu har jag iaf fått ett litet extra jobb på en annan pub i Barbican. Dock går jag ej runt på den lönen så jag måste fortsätta leta.. Vuxenlivet ain't all that trots allt. Jävligt bättre än skolan då jag är fullkomligt värdelös på att plugga. 

Annars då. Jo, rätt trött på livet förtillfället. Men det är väl bara en liten svacka förmodar jag. Hoppas på ett uppryck snart. Är så sugen på att gå ut att jag vill spy men som sagt så är min ekonomiska situation rätt intet existerande just nu. Så ja, London livet leker. Annat roligt att dela med mig av är min ständiga medgång i allt jag får för mig att göra. Ett exempel på detta var när jag köpt mig ett par mjukisar på h&m vid Oxford circus (tåls att tillägga att det är iprincip folktomt). Jag vandrar glatt påväg mot utgången med mina nyinköpta byxor helt ovetandes om förödmjukelsen som komma skall. När jag tar klivet ut mot Oxford street så drar hela jävla larmcentralen igång och tjuter så allas öron blöder. Var det mina byxor som inte larmats av? Jajemän. Det var det såklart. Inte alla pinsamt, var ju ändå ingen sär som hörde när hela h&m lät som en kolikbebisamré. Ett annat exempel på min medgång som kan berättas och förhoppningsvis roa någon stackare som inte har något bättre för sig än att läsa om mitt spännande liv är den gången Sanna skulle försöka ta sig obemärkt över gatan, även denna gång vid Oxford street. Där står jag laglydig och väntar på gröngubbe så jag kan undvika att bli roadkill. Men då ni, börjar en ful man traska bestämt över gatan med noll avsikt att väja för hinder i sin väg. I sitt följe har han en resväska stor som en jävla dobberman hund. Det en vanlig fungerande människa skulle gjort i denna situation är att gå lite åt sidan när han ser att han är påväg rätt in i en människa (jag). Men nej, denna homoerectus jäveln bestämmer sig snabbt för att inte vika av utan fortsätta i rask takt och köra över mig med sin hora till resväska. Han bad självklart om ursäkt. Nej. Han kastade sin mest dödande mördarblick han kunde mot mig. Då känner jag lite såhär. Förlåt (med eftertryck i -åt) att jag väntar på att få gå över gatan, förlåt att du se så jävla bråttom att du känner att du behöver meja ner dolk i din väg, förlåt att vi existerar i samma värld. Nej det var allt för mig nu ska jag på kattlådan. Shalom. 

Kommentarer
Postat av: ammi

du måste fan skriva en bok någon gång i livet sanna, du skriver så fruktansvärt jävla bra!

2014-02-20 @ 07:21:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0